Jaha, då ska man väll skriva något vettigt här. Nästan som att skriva en novell om sig själv. Man ska skriva om vem man är, vad man gör, och varför folk ska läsa just denna bloggen. Och egentligen finns det inget vettigt svar. För jag är inte bättre än alla andra, jag inte inte intressantare än någon annan blogg.

 

 

Till skilland från min blogg, och många andra bloggar som jag har läst, så är det väll att jag inte klagar över det som har hänt, utan att jag klagar över det som händer just nu. Men iofs så blir det ju dåtid efter en stund, men jag är iaf inte lika patetisk som den som tror att den är något, jag vet att jag är något. Jag är en människa, jag vet om att jag lever. & jag försöker göra det bästa av situationen som jag är i just nu.

 

 

Enda sedan 2005 har mitt liv varit upp&ner. Alkoholen har blandats med knäskador & hjärtesorg, och på sommaren har man spenderat dagen i stallet, sen party på kvällarna. Vänner har kommit och gått, man har även lärt känna mycket skumt folk, men även fått vänner för livet. Vissa vänner har försvunnit, och vissa har försvunnit och kommit tillbaka. Vad jag har lärt mig är iaf att den jag kan lita mest på är mig själv, och tack vare det har jag även börjat fotograferat mer, och utveckats på det sättet. Det kanske låter som att man är världens mest osociala person, men så är inte fallet. Jag är en väldigt social person, älskar att prata, men jag har lärt mig att hålla folk på ett avstånd ett tag, inte berätta allting fråns att man vet att man verkligen kan lita på folk, och knappt då.

 

 

Men tack vare att jag tänker så har jag även lärt mig att jag redan har världens underbaraste vänner. Tjejer som kanske är lite yngre än mig, men fan så mycket mognare än vad vissa andra är. Folk som tyckte precis som jag, dem som accepterade mig för mig, och inte för någon som jag kunde ha varit om jag var lite bättre på något annat. Mina 3 bästa stallvänner, Aleks, Johanna & Disa, uppuntrar, stöttar, peppar och ställer upp med deras hästar som fotomodeller, och hjälper en att utvecklas.  Jag vet faktiskt inte om jag hade skrivit detta, varit så pigg på livet & faktiskt orkat mig ta mig till stallet ett par dagar i veckan utan dem.  För det känns som, att även den svåraste grej kan jag prata med dem om, den dummaste grejen kan vi skratta åt &  vi stöttar varandra genom allt. Och självklart får jag inte glömma Ida, Malin, Aurora & Tova. Som gör dem stalldagarna lite bättre & förgyller mitt liv med mycket skratt. Om talesättet stämmer att ett gottskratt förlängre livet, så är jag odödlig tackvare mina stallvänner.

2008 var ett jobbigt år. Min närmaste killkompis fick cancer. Och efter lite mer än ett års kämpande mot leukemin så förlorade jag en väldigt väldigt bra människa & min bästa vän. Tack vare honom lärde jag mig att uppskatta livet mer, och även om jag har skitpissiga dagar, så lever jag iaf fortfarande. Jag är fortfarande i samma verklighet som er, och jag uppskattar mina vänner, nära & kära så mycket mer. Plus att jag säger ifrån mycket mer nu än vad jag gjorde innan.

 

 

Just det, jag kanske skulle presentera mig? Mitt namn är Sara. Jag är en 21årig argbigga. Jag har nog fått nog av att alla bara ska klaga över hur dåligt dem har det, när det finns dem som har det så mycket värre. Jag fotograferar på fritiden, och vill en vacker dag vara lika smal som Anine Bing & ha samma garderob som Quetzala Blanco. Förhoppningsvis hittar jag mig själv under detta året, vet vad jag vill göra med mitt liv, hitta han med stort ”H” som jag kan dela resten av livet med, fast jag redan är övertygad om att jag träffade han för ett par år sedan,  och kanske, bara kanske lyckas jobba som fotograf på heltid. Man får iaf drömma.

 

Något annat jag ska göra detta år är att våga hoppa igen. Och för er som inte förstår, så menar jag hoppa med en häst. Över ett hinder, helst en oxer, på typ 1meter, kanske tom 1.10. Då kommer jag vara stolt över mig själv. Jag vill även lära mig hoppa Carmen, min absoluta favorit på ridskolan. Problemet sitter nog inte att jag inte kan, det handlar om att inte våga. Så från och med nu ska jag börja våga mer. År 2010 blir vårt debut år, redan den 19 mars så kommer vi rida vår första tävling för i år. Hässleholms hemma dressyr, LB:2an.

 

 

Jag vill även kyssa en rockstjärna, det hade varit häftigt. Tatuera mig ska jag också göra, igen. Och jag ska fotografera så mycket mycket som det går. Allt ska fotograferas. Och jag vill helst träffa mannen i mitt liv, typ igår om det hade gått, men iår känner jag på mig att det kommer hända. London vill jag också besöka & New York. Jobba som journalist/fotograf. och resa. Det vill jag göra. Det hade varit underbart.

 

Jag tror ni har förstått vad jag är för en smurf nu, har ni några frågor så är det bara att ställa dem. Nu känner jag att jag har nästan bloggsuget tillbaka. Önska mig lycka till nu.