Min recension av Håkan Hellströms konstert i februari förra året.  


Pojken i förstora skor, den falsksjungande mannen in körd direkt från Västra Förlunda, mina damer och herrar, Håkan Hellström. med dem orden presenterade gentlemannen Daniel "Hurricane" Gilbert allas våran Håkan Hellström.
Publiken jublar, & jag får kvällens första pytta skinn.

Håkan Hellström vet verkligen hur man drar igång sin publik. Även stolarna längst fram kunde inte stoppa dem 15-16åriga tjejerna längst fram för att stå där, att hoppa i takt till musiken & framförallt att dansa med.
Att vara på en Håkan konsert för mig är som att vara i himlen, ungefär. Dock var detta inte den bästa Håkan konserten jag har varit på. Och det var inte Håkans fel.
Utan vem, i sitt fulla rätta sinne, låter Håkan Hellström spela på ett ställe där det är sittplatser?

Iaf för att återgå till konserten.
Den hopplösa romantikern Håkan spelar såklart Brännö Serenad, Jag hatar att jag älskar dig, Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din, Nu kan du få mig så lätt, För sent för edelwiess & Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.
Han berättade om hur låtarna kom till, berättade för oss om hur han inte trodde att det skulle bli han och Natalie (hans flickvän & mamman till hans två barn), berättade om att grät i allén i göteborg när han hade lämnat henne på tågstationen.

Ibland kommer komiker i Håkan fram, när han berättar om sitt tonårsliv, när han berättade för oss om vilken musik han lyssnade på om och om igen, och framför allt när han fick förklara för dem 15 åriga tjejerna längst fram om vilka dem artisterna var.

Jag hade hoppats på en väldigt intim konsert, den blev inte så intim som jag hoppades på. Mycket kändes "show" och det var nästan lite för lite kärlek. Pyttaskinnet kom i omgångar under hela konserten, men dem varande inte allt för längre.
Inte från Håkan börjar prata om Daniel Gilbert, sin kompanjon & högerhand sedan 18 år tillbaka. Hyllningslåten till honom, Hurricane Gilbert, trodde jag att jag skulle börja gråta. Jag fick känna mig på kinderna för att försäkra mig om att jag inte hade börjat gråta. Känslan om hur mycket han verkligen uppskattar sin bästa vän & vapendragare.



Känn ingen sorg för mig Göteborg känns inte som att den hör hemma i hans setlist längre, den passar inte riktigt in.
Och ska jag vara ärlig som var det den låten jag gillade minst av alla låtarna han spelade. Men det är Håkan signatur att spela den, men den bör faktiskt spelas i Göteborg.

Sen har vi dem självklara låtarna, som man alltid vill ha med. Ramlar, Kom igen Lena & En midsommarnattsdröm.
Två av dem tre var med. Och att se En Midsommarnattsdröm, som har varit mitt soundtrack den senaste månaden, var helt underbart.

Från nya skivan spelades inte skyldig nån nått, tro & tvivel, En lång lång tid & balladerna som nämdes innan. Självklara val från nya skivan, men endå är det något som saknas. Jag kunde inte sätta fingret på det fråns jag kom hem och satte
igång nya skivan på Spotify. Kär i en ängel, borde ha varit med. Den hade gjort konserten fullbordad.

Men sen hade jag fått välja spellista helt själv, så hade jag nog plockat in fler från Det är så jag säger det skivan och Ett kolikbarnsbeskännelser. Senaste skivan är inte min favorit, men den är redan en klassiker.

Håkan har varit bättre, men han var även varit sämre. Mer går inte att säga.

Bästa: Hurricane Gilbert & Minnen av aprilhimlen (& autografen i min Håkanbok & på min biljett)
Sämsta: Biljettpriset. & att Kär i en ängel hade kunnat vara med.




skriven av: Sara Ellström